MURHA.INFO

30 Loka 2012, 20:13 strangelove kirjoitti:Useampi vuosi sitten julkaistiin dokkari, jossa Christer Petterssonin tuntenut Roger Östlund väitti nähneensä, kun Pettersson ampui Palmen. Väitteen mukaan Palmesta tuli uhri vahingossa, sillä Petterssonin tarkoituksena oli tappaa huumekauppias Sigge Cedergren, joka muistutti ruuminrakenteeltaan ja vaatetukseltaan Palmea.

• Dokumentissa Östlund väittää siis Pettersson'in nähneen Palme'n tulevan elokuvateatterista luullen tätä Cedergren'iksi. Pettersson olisi lähtynyt seuraamaan Cedergren'iä surmatakseen tämän tilaisuuden tullen.

• Pettersson oli aikaisemmin samana iltana käynyt Cedergren'in luona tämän ravintola Oxen'issa (laiton peliluola) saaden tältä mukaansa amfetamiinia. Miten CP olisi voinut uskoa, että Cedergren olisi hetkeä myöhemmin ollut elokuvateatterissa?
  
  Entäpä sitten Lisbeth Palme? Tätä olisi tuskin voitu sekoittaa Cedergren'in 30-vuotiaaseen aineiden väärinkäyttäjä-tyttöystävään.
  
  Jos CP nyt olisi ollut niin huumetokkurassa (mistä ei ole todisteita), että sekoittaa ihmiset, on kuitenkin merkillistä, että itse ampuminen aseella, joka ei siis kuulunut CP:n vakiokalustoon, sujui mallikkaasti ja kylmähermoisesti, myös pakeneminen oli hallittua.

• Huumepoliisin salakuuntelupöytäkirjojen Östlund olisi soittanut aulan puhelinkioskista huumekauppias Sigge Cedergren'ille 23.15-23.21. Koska Palmen murha tapahtui 23.21, oli siis mahdotonta, että Östlund olisi ollut samaan aikaan 300 m:n päässä murhapaikalla.
  
  Dokumentissa esitettiinkin, että pöytäkirjoissa olevat ajat olisivat virheellisiä, ja Östlund olisikin soittanut Cedergren'lle vasta noin kello 23.30, siis vasta murhan jälkeen.

• Väite väärästä kelloajasta saattaa pitää paikkansa, sillä kaksi todistajaa ovat arvioineet kellon olleen juurikin noin 23.30 heidän nähdessä pahasti huumekoukussa olleen Östlund'in elokuvateatterin aulassa.
  
  Logiikka ontuu vain siinä, että JOS Östlund olisi nähnyt Pettersson'in ampuneen Cedergren'in, ei siis Palme'a, kello 23.21, miksi Östlund olisi soittanut Cedergren'ille vajaata kymmentä minuuttia myöhemmin?
  
  Jos taas Östlund olisi nähnyt Pettersson'in ampuneen Palmen, miksi kymmentä minuuttia myöhemmin soittaessaan Cedergren'ille, Östlund olisi puhunut vain jokapäivisistä asioista, eikä olisi maininnut, että Pettersson ampui vahingossa väärän miehen Cedergren'in sijaan?
  
  Vuoden 1989 oikeudenkäynnissä Östlund ei sanallakaan maininut nähneensä CP:n ampuneen Palmen, ei edes vaikka ratkaisevasta vihjeestä oli luvattu 50 miljoonan kruunun palkkio. Lisäksi Östlund oli ensimmäisen kahden vuoden aikana kerta toisensa jälkeen vakuuttanut kuulusteluissa, että hänellä ei ole mitään muistikuvia vierailustaan elokuvateatterin aulassa kyseisenä iltana.

... sen kommer vi in på slaget om Stalingrad. Det är inte lätt att diskutera med honom; han är mycket mer påläst, mycket smartare än jag.

• ... sitten tulee puheeksi Stalingradin piiritys. Ei ole kovin helppoa keskustella hänen kanssaan, sillä Petterson on hyvin perillä asiasta, hän on minua paljon viisaampi.

Almerigo kirjoitti:Olisiko hän voinut päästä sisään johonkin tuolla tienoin? Alue on kallista ja arvostettua seutua Tukholman ydinkeskustassa, joten ainakaan Petterssonin kaltaisen laitapuolen tuttuja siellä ei asustanut....

Koska Pettersonilla oli jo tuolloin ptkä ura rikollisena takana, voi olla, että hän muussa yhteydessä aikasemmin olisi löytänyt tuolta tienoilta jonkun piilopaikan, jota hän tuossa tilanteessa käytti...

Expressen kirjoitti:Men om han flydde då måste han väl han dödat Olof Palme? –

Nej, men han såg alla polisbilar och förstod att något allvarligt, som ett mord, hade hänt. Och då sa Christer till mig att han tänkte: "De kommer att sno åt mig direkt, jag har ju dödat andra människor i samma område." Det hade han ingen lust med så han flydde.

(Christer näki poliisiautoja ja tajusi, että jotain vakavaa oli tapahtunut. Hän ajatteli tulevansa pidätetyksi, koska oli syyllistynyt henkirikokseen aiemmin samalla alueella. Siksi hän päätti paeta paikalta).

Kan han ha sett att någon blev skjuten? – Han har sagt att han aldrig såg Palme mördas.

(Pettersson ei kertomansa mukaan nähnyt Olof Palmen murhaa).

strangelove kirjoitti:Harri Miekkalinna kertoi oman näkemyksensä Petterssonista ja murha-illan tapahtumista Expressinille syksyllä 2004, eli Petterssonin kuoleman jälkeen.

• [*] Reitin loppuosuus jää hieman epäselväksi.

Måndagen den 26/5 –86 kl 11.15 besöktes Christer P i sin bostad av krinsp
Lennart P och Anders L.

Följande framkom: Mordkvällen befann sig Christer inne i Sthlms city.
Han besökte ”club” på Oxtorgsgatan – 2 tr under jorden – som heter BK
OXEN. Där träffade han bl.a. en ”kille” vid namn Sigvard C – känd buse.
Sigvard C är bosatt Tegnérgatan 16.

Christer anlände till klubben vid 19-tiden på kvällen och avvek därifrån
strax efter 2200 då han gick till Centralen och tog ”pendeln” hem till
Rotebro. Christer kom hem vid ca: 2330-tiden och gick så gott som genast
och lade sig. På morgonen när han vaknade vid 08-tiden, gick han och hämtade tidningen – DN – och fick då vetskap om mordet. Eftersom Christer är en ”sann vän” till Olof Palme satte han sig ner vid köksbordet och grät.

• Maanantaina 26/5 -86 klo 11.15 rikospoliisit Lennart P och Anders L vierailivat CP:n luona tämän asunnossa.
  
  Ilmeni seuraavaa: CP oli ollut murhailtana Tukholman keskustassa. Hän vieraili eräällä klubilla Oxtorgsgatan'illa, kerros katutason alapuolella. Klubi oli nimeltään BK OXEN. Siellä hän tapasi mm. kaverin nimeltä Sigvard C, joka on tunnettu rikollinen. Sigvard C asuu Tegnérgatan 16:ssa.
  
  CP saapui klubiin noin kello 19 ja lähti sieltä pian kello 22.00 jälkeen, jolloin hän meni asemalle ja astui siellä lähijunaan mennäkseen kotiinsa Rotebro'hun. Hän saapui kotiinsa noin klo 23.30 ja melkein välittömästi meni nukkumaan. Herättyään seuraavana aamuna kahdeksan aikaan, kävi CP hakemassa lehden - DN - lukien murhasta. Koska CP oli pitänyt Palmesta, istahti CP alas ja itki.

Då insåg han: fel man var död
Tore Forsberg i sin nya bok: Därför mördades Olof Palme
Våren 2002 kom jag av en tillfällighet i kontakt med filmregissören Mikael Hylin och gotlänningen Donald Forsberg, som arbetat som dykare och sökt efter mordvapnet under Stockholms broar.

Vi började tala om mordet på Olof Palme, något som i sin tur ledde till att vi började tala med människor som har stor insyn och erfarenhet av livet på samhällets baksida och bakgårdar. Ju mer vi lyssnade till dessa människor, desto mer kom vi att inse det orimliga i att Christer Pettersson skulle vilja mörda Olof Palme. Vi blev efter hand allt mer övertygade om att det måste finnas en annan förklaring - motiv - till mordet.

Hylin lyckades få närmare kontakt med en man, i fortsättningen kallad "Marcus". "Marcus" och Christer Pettersson hade lång erfarenhet av livet på samhällets baksida. Enligt "Marcus" sköts Olof Palme av misstag.

Christer Pettersson var blandmissbrukare, berättade "Marcus", och hans umgänge bestod av a-lagare, kriminella, knarkare och knarklangare samt vapenhandlaren och ägaren av spelklubben Oxen, Sigge Cedergren.

Det var i dessa kretsar Christer Pettersson hade sina vänner och ovänner. Av "Marcus" berättelse fann vi inget som tydde på att det bland dessa människor skulle ha funnits något agg eller hot mot vårt dåvarande lands statsman och statsminister Olof Palme. Av "Marcus" berättelse fanns det inte heller något som tydde på att mordet skulle ha utförts på uppdrag av den så kallade bombmannen Tingström. "Jag och mina kamrater mördar inte på uppdrag", sade "Marcus".

Däremot kunde "Marcus" berätta att en rejäl osämja hade uppstått mellan Christer Pettersson och Sigge Cedergren. Christer Pettersson var nämligen skyldig Sigge Cedergren en stor summa pengar. Dessutom hade Christer Pettersson vid ett inbrott i Sigge Cedergrens bostad, Tegnérgatan 16, stulit amfetamin, pengar och en pistol.

Pistolen hade Sigge Cedergren gjort om. Han hade försett den med hylsupptagare, ett nytt magasin och en pipa som hade samma kaliber som en Magnumrevolver. Vidare berättade "Marcus" att Sigge Cedergren efter inbrottet i sin bostad känt sig hotad och var rädd för den opålitlige och oförutsägbare Christer Pettersson. Sigge Cedergren hade därför börjat vidta vissa förberedelser för att helt enkelt göra sig av med honom. Sigge Cedergren hade erbjudit en stor summa pengar till den som kunde verkställa hans önskan. Men det visade sig att ingen var villig "att mörda på uppdrag". Sedan Sigge Cedergren fått klart för sig att han inte kunde få någon inhemsk hjälp tog han kontakt med två ryska "torpeder", som för mycket lägre summa var villiga att utföra uppdraget.

Sigge Cedergren hade sedan, vid "bögringen" på Stockholms centralstation, sammanfört en betrodd vän med "torpederna". Den betrodde vännen fick där i uppdrag av Sigge Cedergren att söka reda på Christer Pettersson och peka ut honom för "torpederna" så att de skulle kunna skjuta rätt person.

Vännen, berättade "Marcus", som insåg att han var på väg att bli inblandad i ett mord, kände olust inför uppgiften och gjorde tvärtom. Han tog kontakt med Christer Pettersson och förklarade för honom att denne stod på Sigge Cedergrens dödslista samt att två "torpeder" var ute efter honom och att de snart skulle komma att verkställa sitt uppdrag.

Christer Pettersson blev rasande, berättade "Marcus", men även tacksam för vad han fått reda på och började förbereda sitt försvar mot Sigge Cedergrens "torpeder". Han började söka efter Sigge Cedergren på spelklubben Oxen och i närheten av hans bostad på Tegnérgatan, ett stenkast från biografen Grand. Dessförinnan hade Christer Pettersson provskjutit det stulna vapnet i Stockholms skärgård.

På kvällen den 28 februari 1986 mötte Christer Pettersson en kvinna han kände i närheten av Sigge Cedergrens bostad på Tegnérgatan. När han frågade henne om hon sett Sigge Cedergren hade hon sagt att han gått på bio och pekade mot biografen Grand.

Christer Pettersson väntade utanför biografen till dess att filmen var slut vid 23-tiden. Då såg han att Sigge Cedergren kom ut tillsammans med sin sambo. Det olyckliga i sammanhanget var att Sigge Cedergren med sin sambo var förvillande lika Lisbet och Olof Palme, vilket ledde till att han förväxlade paren.

Han följde sedan efter vad han trodde var paret Cedergren, när de började gå Sveavägen söderut. När paret gick över till den östra gångbanan fortsatte han själv på den västra och hann före paret fram till korsningen med Tunnelgatan.

Christer Pettersson visste sedan tidigare att Sigge Cedergrens sambo bodde på Tunnelgatan. I verkligheten hade dock sambon flyttat till en annan adress, men det kände inte Christer Pettersson till. Han ställde sig därför i närheten av färgaffären Dekorima för att invänta paret.

Christer Pettersson hade, enligt vad han berättat för "Marcus", inte för avsikt att döda Sigge Cedergren. Han ville bara skrämma honom genom att hota med den pistol han tidigare stulit och få Sigge Cedergren att avbryta mordplaneringen mot honom.

Han hade räknat med att paret Cedergren skulle fortsätta sin promenad in på Tunnelgatan mot sambons bostad. En bit in på gatan, i närheten av sambons bostad, hade han tänkt stoppa paret och framföra sitt hot. Men nu blev det inte som han tänkt sig.

Paret Cedergren gick rakt fram och var på väg att gå rakt över Tunnelgatan och vidare i riktning mot Kungsgatan. Förvirrad av alkohol och droger steg Christer Pettersson fram, gick ut på Tunnelgatan, för att stoppa paret. Han lade sin hand på Sigge Cedergrens axel. Sigge Cedergren ryckte till och samtidigt gick ett skott av som träffade honom i ryggen. Christer Pettersson tappade själv balansen och var på väg att falla till marken när han av misstag avfyrade det andra och kanske även ett tredje skott som dessbättre bara rispade sambons rygg.

Sedan Sigge Cedergren fallit till marken vände sig kvinnan vid hans sida om och såg Christer Pettersson i ögonen.

Först då upptäckte han sitt ödesdigra misstag. Han kände inte igen kvinnan. Det var i varje fall inte Sigge Cedergrens sambo. Han förstod att han skjutit fel person.

Chockad stannade han förstenad kvar på platsen i flera sekunder. När den första chocken lagt sig, berättade "Marcus", lunkade han på sitt typiska sätt Tunnelgatan österut. Förbi de byggbaracker som vid den här tiden stod på Tunnelgatan och vidare trapporna upp till Malmskillnadsgatan. Sedan fortsatte han gatan söderut.

Han sprang förbi spelklubben Oxen för att ingen skulle hinna känna igen honom, vidare västerut förbi Åhléns varuhus och tog sig sedan in på Klara kyrkogård. Där låg han sedan, enligt vad han berättat för "Marcus", omtöcknad av drogerna och spriten kvar under den natt då den största mördarjakten i vår historia tog sin början.

Anledningen till att han inte tog sig direkt till centralstationen och åkte hem till Rotebro var att han var rädd för att någon skulle känna igen honom och sätta honom i samband med den man som skjutits på Tunnelgatan.

När han på morgonen lämnade sitt natthärbärge och var på väg till centralstationen fick han se morgontidningarnas löpsedlar. Först då förstod han vilket fruktansvärt misstag han begått. Han hade skjutit landets statsminister.

På centralstationen löste han för ovanlighetens skull biljett till pendeltåget. Annars brukade han ta sig hem genom att planka över rälsen. Med pistolen i fickan åkte han hem till sin bostad i Rotebro.

Skälet till att han behöll pistolen var att hotet mot honom från Sigge Cedergrens "torpeder" fanns kvar. Han hade ju skjutit fel person.

Några dagar senare när Christer Pettersson genom Hans Holmérs presskonferenser fick veta att misstankarna började riktas mot den så kallade 33-åringen åkte han, enligt "Marcus", ut till skärgården och gömde pistolen i närheten av den plats där han tidigare provskjutit vapnet.

Christer Pettersson började sedan ändra sina vanor. Han åkte inte längre in till Stockholm för att köpa narkotika utan nöjde sig med att dricka sprit. Han brände den jacka han haft vid mordtillfället och han började anlägga mustasch.

Hans rädsla för "torpederna" gjorde att han vidtog förberedelser för att flytta från Rotebro till en Norrlandsstad.

När vi frågade "Marcus" varför han inte tidigare berättat sin historia för polisen fick vi till svar: "Det har jag visst gjort, men ingen har velat lyssna."

Därefter berättade han att han en tid efter mordet, när han var intagen på en fångvårdsanstalt, ringt polisen och bett att få tala med Hans Holmér personligen. Efter att ha blivit kopplad, som han sade "hit och dit" kom han till sist fram. Han kände igen Holmérs röst. Han hann berätta en del av sin historia innan Holmér sade något om att han inte hade tid att tala med alla tokar som ringde till honom. Därefter lade han på luren.

"Egentligen", sade "Marcus", "var jag glad för att han lade på luren för jag har aldrig varit någon "tjallare". Men nu har jag blivit det i alla fall."

Till sist ville "Marcus" att vi skulle föra hans berättelse vidare till Palmegruppen och han förklarade sig villig att ställa upp för "ett riktigt polisförhör".

Denna information, som här återges i förkortad och anonymiserad form, har jag tillsammans med Mikael Hylin lämnat som ett tips till Rikskriminalpolisens Palmegrupp.

Informationen är också ett exempel på de tusentals tips som under de senaste 16 åren kommit till gruppen. Utredningsarbetet fortsätter och jag är övertygad om att mina idoga kollegor vid Rikskriminalpolisen en dag kommer att hitta den tekniska bevisning - revolvern eller kanske pistolen - som hitintills saknats.

Jag är dessutom övertygad om att mordet skulle ha varit uppklarat för länge sedan, kanske redan före midsommar 1986, om de gamla rutinerade åklagarna, mordutredarna och spanarna fått följa de inarbetade utredningsrutiner som man vanligen tilllämpar vid spaningsmord.

Wincentius kirjoitti:

• Nähtyään teräaseen lähti Hallander juoksemaan karkuun, mutta CP sai hänet kiinni ja työnsi uhrin läheiseen porttikäytävävään, jossa ensi painittiin hetki (15 - 20 s), jonka lopuksi Pettersson iski bajonetilla Hallander'ia kahdesti; kerran sydämeen ja kerran toiseen keuhkoon.
  
  Tapauksella oli runsaasti silminnäkijöitä.

• [*]Statens offentliga utredningar 1999
  Granskningskommissionens betänkande i anledning av Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme. Ju.

strangelove kirjoitti:Oma mielipiteeni tekijästä, sikäli kun sillä nyt mitään merkitystä on, on kääntynyt vuosien saatossa yhä enemmän "yksinäinen mielipuoli -teorian" kannalle. Ampujalla täytyi olla joku selitettävissä oleva motiivi, eli mihinkään huumehörhö-Pettersson -kuvioon en usko. Tanskalainen Paul Smith on pitänyt esillä mielestäni lupaavaa teoriaa Christer Anderssonista. Se tuntuu lähtökohtaisesti paljon uskottavammalta kuin Säpo- ja CP -teoriat

• Myöhemmin (1991) Cedergren tosin ilmoitti poliiskuulusteluissa, että hän olisi Palmen murhaa edeltäneenä syksynä/talvena luovuttanut Petterssonille Smith & Wesson .357-revolverin ammuksineen. Ollessaan neljää vuotta myöhemmin kuoleman kielissä Cedergren toisti saman asian, mutta entistä yksityiskohtaisemmin.

• Tingström kuoli syöpään vankilassa vuonna 1993. Neljä vuotta tuon jälkeen julkaisi Tingström'in asianajaja Pelle (Per) Svensson Tingström'in kirjoittaman (saneleman?) testamentin, jossa edellä mainittu kerrotaan. Svensson'in oma ajatus oli sitten koston pukeminen Palmen surmaksi. Svenssonin kirjoittaman kirjan Sanningen om mordet på Olof Palme mukaan, olisi Tingström myöntänyt antaneensa CP:lle tehtäväksi Palmen surmaamisen.

• • Nära slutet
    
    Nu är jag nära slutet av mitt liv.
    Jag fick ej säga adjö till min far eller mor,
    ej heller till Hannu.
    
    Men snart skall vi mötas borta i evigheten,
    långt borta från jordens ondska.
    Där borta finns ej plats för tårar.
    
    - Lars Tingström

• • Lopun lähestyessä
    
    Elämäni on nyt päättymässä.
    En saanut hyvästellä isää enkä äitiä,
    en myöskään Hannua.
    
    Tapaamme pian ikuisuudessa,
    kaukana maallisesta pahuudesta,
    siellä ei ole sijaa kyynelille.
    
    - Lars Tingström

– Om jag dör så ska du överlämna mina brev till Lennart Håård på Aftonbladet. Jag vill att han ska veta hur mycket jag älskar dig.
– Berätta också vad jag sa till dig?...?om mordet på Palme, sa han enligt kvinnan

• - Jos kuolen, luovuta kirjeeni Aftonbladet'in Lennart Håård'ille. Haluan hänen tietävän, kuinka paljon sinua rakastan.
  - Kerro myös hänelle, mitä olen sinulle kertonut Palmen murhasta, oli CP naisen mukaan sanonut.

– Jag ska då tala om för Mårten att jag sköt hans far. Jag vill att han ska hälsa till Lisbet och att jag förstår att hon aldrig förlåter mig.

• - Aion tuolloin kertoa Mårten'ille, että minä ammuin hänen isänsä. Haluan hänen kertovan sen Lisbeth'ille. Ymmärrän toki, ettei hän koskaan voi antaa minulle anteeksi.

När kvinnan börjar berätta om vad Christer Pettersson sa om mordet på Olof Palme tittar hon på mig och säger:
– Christer ville att du skulle få veta vad han sa.
De hade varit ute på promenad, stannade till och satte sig på en parkbänk. Christer, som var nykter, sa:
– Jag vill tala om något för dig.
– Du vet att jag använder inte skjutvapen, har aldrig gjort det...det var jag som sköt Olof Palme.
Hon berättar att han sedan sa något om det andra skottet och minns att han sa något om att något blev fel.
– Jaha, svarade jag honom. Varför berättar du det här för mig?
– Det är dig jag älskar och du ska veta det.
– Om jag dör vill jag att du ska berätta det för Lennart Håård på Aftonbladet.
Hon har nu burit på detta sedan Christer Pettersson avled.
– Det har varit väldigt jobbigt.

• 
  CP oli halunnut toimittaja Lennart Håård'in tietävän, että CP oli ampunut Palmen.
  
  He olivat olleet kävelyllä ja pysähtyivät istumaan puistonpenkille. Pettersson oli vaihteeksi vesiselvä ja sanoi haluavansa kertoa jotain tyttöystävälleen.
  - Tiedäthän, että en koskaan käytä ampuma-aseita ... Minä ammuin Olof Palmen.
  
  Tyttöystävä muistelee, että CP kertoi jotain toisesta laukauksesta, joka epäonnistui, kun jokin meni pieleen.
  - Jaahas, miksi kerrot tämän minulle, oli nainen kysynyt.
  - Siksi, että rakastan sinua ja haluan sinun tietävän sen.
  - Jos kuolen, pitää sinun kertoa tämä Aftonbladet'in Lennart Håård'ille.
  
  Nainen on pitänyt tiedon itsellään siitä asti, kun Pettersson kuoli.
  - Se on ollut todella raskasta.

Sa han någonting om varför han sköt Palme?
– Jag gjorde det för bombmannen, sa han.
– Vilken bombman? sa jag.
– Han blev helt fel dömd till livstid. Jag gjorde det för hans skull.

• Kertoiko CP koskaan, miksi hän ampui Palmen?
  - Tein sen pommimiehen puolesta, sanoi hän.
  - Minkä pommimiehen, kysyin minä.
  - Miehen, joka syyttömästi tuomittiin elinkautiseen. Tein sen hänen puolestaan.

Ett par veckor innan Christer Pettersson avled frågade jag honom som Aftonbladets reporter.
Mördade du Olof Palme?
– Jag vet vem som sköt Palme, svarade han. Och det ska jag tala om för Mårten.

• Parisen viikkoa ennen kuin Christer Pettersson menehtyi kysyin häneltä Aftonbladet'in toimittajana.
  Murhasitko sinä Olof Palmen?
  - Minä tiedän, kuka Palmen ampui, vastasi Pettersson. Ja sen aion kertoa Mårten'ille.