I den lyckliga staden Malmö brinner bilarna om natten.
I den framgångsrika staden Malmö exploderar bomber, en man skjuts på en parkeringsplats och ingen förstår varför, än mindre vem mördaren är.
I framtidsmetropolen Malmö står ett bränt bilvrak på gräsmattan framför ett hyreshus på Ramels väg. En elvaårig pojke tittar på vraket med händerna djupt i den ljusblåa täckjackans fickor. Motorhuven står öppen som ett tandlöst gap, bakluckan står öppen som om någon länsat bilen, vilket nog är vad som skett. Pojken säger:
– Det är bra här i Malmö. Men det är problem ibland. Folk dödar varandra och kastar bomber.
Kanske gör jag fel som börjar texten med brinnande bilar och mord. Det är ju inte därför jag är här, inte denna gång. EU-kommissionen har frågat invånarna i 83 europeiska städer om livskvalité och då kommer Malmö på sjunde plats. Det är den storstad i Sverige där invånarna är mest nöjda med sin stad och sina liv och bara dessa platser kan slå Malmö i fråga om trivsel och goda levnadsvillkor: Aalborg, Köpenhamn, Reykjavik, Zürich, Graz och Oslo.
Är det inte märkligt? Jag står ju här i regnet i Rosengård och pratar med en pojke som tittar på ett bilvrak och som säger att människor dödar varandra. Som om vi vore i Beirut eller Kabul. Och detta är en av världens bästa städer.
– Titta, säger pojken, buskarna brann också.
Vraket på gräsmattan är inte det enda. Den bilen brann för en vecka sedan. På parkeringen står tre som övertändes några dagar senare. Smält metall har runnit ut över asfalten och buskaget mellan de tre nyss brända fordonen och det som förstördes lite tidigare har också brunnit.
En man som heter Ahmed såg branden från sitt fönster. Han vill inte säga sitt efternamn, ”det kan bli problem, de kanske bränner min lägenhet”.
– Vem gjorde detta? Maffian? Daesh (det nedsättande namnet på IS)?
Han nickar mot bilarna. Ahmed kom till Sverige från Irak för 13 år sedan. Jag berättar om undersökningen som säger att Malmö är en av Europas lyckligaste städer. Ahmed håller med.
– Malmö är mycket fint. Här finns allt - trevliga människor, affärer för allt du vill, vatten, överallt vatten, det är nära till Köpenhamn...
För 25 år sedan skrev jag en artikel på temat ”Malmö, sluten stad”. På den tiden bestämde kommunalrådet Engqvist och Cavalli Björkman på SE-Banken.
Cavalli kunde ringa till stadens stora tidning Sydsvenskan och ha synpunkter på ledarartiklarna. Malmö var fortfarande ett brukssamhälle där kranen på Kockums varv reste sig som ett vakttorn över människorna.
Det hade varit världens största civila fartygsvarv. När det lades ner kunde Malmö ha blivit som så många andra bruksorter och vänt sig inåt och bakåt mot fornstora dagar.
I stället revs kranen och Malmö började om.
På och kring det gamla varvsområdet byggdes fantastiska bostäder, hotell och kontor. Malmö har Sveriges mest spektakulära skyskrapa, Turning Torso.
– Det är fler arbetstillfällen i området nu än på Kockums tid, långt fler. De är fördelade på flera hundra företag där de flesta har mindre än tio anställda, säger Malmös kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh (S).
Från sitt ljusa tjänsterum på sjunde våningen i stadshuset har hon utsikt över konserthuset. Men det är tomt. Det nyinvigda – mycket, mycket bättre, säger hon – ligger i det gamla varvsområdet.
Malmö har blivit en ung stad där området kring Möllevångstorget är minst lika hipsterfränt som Hornstull i Stockholm eller Brooklyn i New York. Frågar man Elin Karlqvist, 27, och Ulrika Svensson, 26, som serverar på Kaffebar, vad som är bra med Malmö säger de:
Liten storstad. Nära till allt. Folk är inte stressade. Här är plats för alla vare sig det gäller företagande eller kulturell tillhörighet.
Elin och Ulrika är inflyttade från Västervik och Gävle. Ulrika har stickad mössa på huvudet. Jag tror det står i lokala ordningsstadgan för Möllan och liknande platser att progressiva personer ska bära mössa inomhus. Dennis Johansson har också mössa. Han dricker en kaffe på stående fot. Dennis handlar med danska möbler och har ett museum – på nätet – över den danske designern Verner Panton (
http://www.mypantonhome.com).
Det är småskalighet, välstånd och kvalitetskänsla, och vänlighet, allt det som den nya tiden ska vara.
Och en liten bit bort står de utbrända bilvraken i Rosengård. När jag där frågar vad som är bäst med Malmö kan två av fyra jag tilltalar inte svenska. De säger ungefär samma sak som de infödda. Den lilla storstaden. Vänlighet. Med tillägget: Här kan man få hjälp av andra från det gamla landet.
Tre av de jag talar med – en palestinier, en irakier och en syrier – säger att Sverige tar emot för många invandrare.
– Vissa kan inte svenska fast de varit här i flera år, säger Muhammed, 30, som arbetar på charkuteributiken Bazaar Kött.
– Det är för mycket bråk i Malmö, säger Feras Alsafadi, 36, som kom från Syrien för ett och ett halvt år sedan.
Det är det mest fascinerande. Succén uppstår sida vid sida med en permanent kris. Den inkluderande, varma staden är samtidigt extremt segregerad.
Blir inte den motsättningen löst kommer många, många fler bilar att brinna.
